Hemma igen och allt är lite bättre än förut. Jag har suttit i en soffa på café och druckigt varm choklad medan hon mittemot spillde kaffe på sina byxor mitt i en mening om att hon ska flytta. Jag kommer sakna henne. Helt plötsligt hade jag hamnat 2 mil bort  från hotellet dit vi egentligen skulle, en slags temahelg med jobbet. Men vi kom rätt sen och åt kvällsmat vid långbord och skrattade så högt att det ekade mot de stapelbara stolarna. Jag fick en extrasäng, som egentligen bara var en madrass på golvet men var glad ändå. Träffade massa gamla vänner från tidigare år och kramades medan vi pratade minnen. Träffade förra årets ragg, han var ännu lite snyggare än då men med en ny flickvän. Som tydligen var både vacker och sjöng fint. Men han hälsade glatt och hans blick mötte min alldeles för ofta genom trängseln i korridorerna. När solen gått ner hade vi äntligen skakat hand med alla och hunnit bocka av de första punkterna på helgens program. Jag vann i Med andra ord innan jag gick upp till mitt rum för att sova, i korridoren bredvid såg jag hur han vände sig om och nicka innan han stängde sin dörr. Jag drömde om honom när jag blundade.

Till frukosten var äggen för löskokta och mitt hår lite för ruffsigt, men det skulle nog bli en bra dag ändå. Tog mig igenom seminarier och möten med ett leende på läpparna. Kände mig lite tom innut i och grät i skydd av mörkret när vi såg på film på kvällen. Sminket kladdade kanske inte ut sig, eller så kollade ingen så noga för ingen komenterade det när ljuset tändes igen. Jag hamnade i köket och drack varm choklad och spelade uno tills klockan blev mycket. Mötte honom i korridoren, följde med honom genom korridorerna. Till hans kompisar som hittat en gitarr och satt och spelade. Vi sjöng med ur häftet, men höll blicken fäst på varandra istället för på texten. De gick iväg för att sova, men vi gick omvägar istället för att gå till rummen. Hamnade i relaxavdelningen och provsatt bastun, som var avstängd. Hans hand mot min kind och hans läppar tre milimeter från mina. Tunga andetag men ingen förvåning, vi hade vetat hur det skulle sluta hela tiden. Två sekunder senare låg våra kläder på golvet. Efteråt gick vi till våra rum som om ingenting hänt, men hans hand snuddade vid min midja i kön till frukostbuffén nästa morgon.

Hans flickvän kom och hämtade honom när allt var slut, jag såg dem kyssas när jag rullade min resväska genom korridoren påväg ut. Vi sa inte ens hej då. Även om jag aldrig kommer bli hans så känns det lite i hjärtat att se dem gå mot samma bil, hans arm runt hennes axlar. De hör ihop sådär självklart. Men här hemma igen ser jag inte hans ansikte framför mig och jag känner mig nöjd med helgen.