En vanlig vardagsskväll fastnade jag i en soffa utanför staden och förhörde en kompis som ska bli sjuksköterska på matspjälkningens olika processer. Lyssnade på latinska namn utan att fatta någonting och det var ganska avslappnande. Hon suckade och gav upp efter någon timme. Vi gjorde kladdkaka istället och kokade starkt kaffe, en fin kvällsmat som min mamma aldrig hade godkänt.

Vi kollade upp gamla klasskamrater på facebook och skrattade åt roliga minnen i deras fotoalbum. Helt plötsligt blev jag taggad i ett gammalt kort och vi skrattade åt min fula frisyr tills jag upptäckte vem som taggat mig: mitt ex. Mitt ex som ljög för mig när vi var ihop. Mitt ex som spred ut att jag var en otrogen slampa till halva staden där vi bor efter att han dumpat mig, fast det var han som låg med sin kompis. Mitt ex som blev tillsammans med min kompis sen istället. Mitt ex som sa att det var jag som hade problem. Mitt ex som bad mig lämna honom i fred för att jag svarade på hans fyllesms. Mitt ex som jag inte pratat med på över ett år annat än ett kort "Dra år helvete!" på krogen en gång när han försökte be om ursäkt.

Jag tog en bit kladdkaka till och klickade på avtagga. Aldrig att jag skulle ge honom en chans till, en femte. För jag antar att han kände sig ensam igen, som så många gånger. Men jag har insett att jag är värd nått mer.