Det är mycket nu. Hinner knappt andas för allt jobb. Men jag lever, om man nu kan kalla det för att leva. Och en kopp te med några kompisar mellan två pass eller en kort promenad med en kille jag engentligen knappt känner är sånt som får mig att stå ut. Då klarar jag mig utan ordentligt med luft ett tag till.