Sjukhuskorridorer. Vita väggar och gardiner som alltid har konstiga mönster, bara i olika färger. Den instängda lukten av plast och handsprit. I väntrummet ligger sönderbläddrade tidningar, de obligatoriska men fruktansvärt ironiska Må Bra. Alltid samma sak. Jag är kronsikt sjuk. Fyra ord som får vem som helst att stirra på mig och som jag därför inte säger speciellt ofta. Min sjukdom syns inte och märks inte speciellt mycket heller, inte om man inte redan vet om den. Så jag säger ingenting men lever med den varje dag. Och jag har ju inget annat val än att stå ut även om varje dag känns som en kamp. Så jag går går genom labyrinter av sjukhuskorridorer och äter mediciner som ingen egentligen vet hjälper. Men låtsas som ingenting. För jag vill vara mig själv, inte en sjukdom!


via weheartit