Jobbade sent på lördagskvällen. Trött i kroppen men ändå för pigg för att kunna somna. Gick hem till en kompis som hade fest istället. Jag satt i soffan och drack vin. Någon mer än jag gillade Veronica Maggios nya låt och den spelades hela tiden. Även om vissa suckade lite högre för varje gång. Vi dansade i köket, sittandes i soffan och i badrummet. Sådär fult med armarna viftandes åt alla håll lite i otakt. Och vi pratade om saker som vi borde pratat om för länge sen, missförstånd som legat och skavit. Vi försökte lära oss att spela piano, men det gick inget vidare. Vid ett kom han jag träffade i höstas och som faktiskt fick mig att tro att det skulle bli vi två på riktigt, men sen slutade det som vanligt och numera brukar jag bara duga när han känner sig ensam i sin dubbelsäng. Han hade fortfarande sitt långa hår i samma hästsvans och mitt huvud passade fortfarande perfekt mot hans axel när han kramade mig. Och jag saknade hans lukt av cigarettrök, parfym och någon krydda. Kanske kanel. Men jag låtsades som om jag inte brydde mig alls.

Satte mig långt bort från honom. Ville inte falla för honom igen för jag hoppas alltid så mycket varje gång han ber om ursäkt för att sen kassta bort mig igen. Och igen. Som så ofta annars avslutade vi kvällen med att utmana varandra på singstar. Vi hann nog sjunga igenom hälften av alla skivor innan vi upptäckte att klockan hunnit bli tre. Jag knöt på mig mina skor och lindade halsduken flera varv runt halsen. Men jag frös ändå på vägen hem. Gick tillsammans med han som jag absolut inte borde gå med och såklart följde jag med honom hem istället för att gå hem till mig. Vi sov tätt intill varandra och han kysste mig som han faktiskt kände något.

På morgonen vaknade jag när mitt alarm ringde vid åtta. Skulle jobba. Han låg kvar i sängen, men jag fick en kyss innan jag gick. Det kände som om vi var tillsammans. Precis så kändes det. Både när han rörde vid mig och när han sa att jag borde köpa varmare skor för att slippa frysa. Men när mitt pass var slut gick jag hem till mig igen och jag antar att allt kommer bli som vanligt igen. Att jag inte duger annat än ensamma nätter. Tyvärr.


unknown