can't compete, you're made of stone

Han är tydligen kär i en annan. Någon jävla brud som han bara träffat några gånger, men som tydligen är så mycket bättre. Och som alltid, när något rasar inuti, letar jag reda på ett recept jag inte provat förut och bakar tills händerna gör ont. Cookies med extra mycket choklad i. Hög musik, svordommar mellan ingredienserna och den klibbande känslan av äckel. Hans händer på min kropp för att jag var kär och skulle gjort vad som helst för honom. Skulle fortfarande göra. Han var visst bara ensam och ledsen för att hon inte var intresserad. Jag trodde ju så mycket mer. Läste alltid in för mycket i hans leenden och sättet han höll andan när våra blickar möttes. Helvete. 

Bjöd in två kompisar och försökte undvika att prata om honom. De visste inget, men anade. Drack te och åt upp kakorna trots att chokladen inte hunnit stelna än. Efter två timmar nämnde de hans namn och jag föll. Långt ner. Bytte samtalsämne och drack en till klunk te. Gjorde som vanligt och låtsades som inget. Men de fattade och sa att jag inte kan vara så destruktiv jämt. Jag nickade, men visste att det säkert kommer att hända igen. För jag lär mig aldrig av mina misstag. I alla fall inte när det gäller honom.


via weheartit

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0