Hela dagen har samma låt gått på repeat i mina hörlurar. Lips Are Unhappy med Lucky Soul. Men jag har gjort det bästa för att försöka le, till och med åkt pulka för första gången den här vintern. Men jag känner mig hopplöst grå och i telefon med den enda kompis som jag vågar prata med om det skriker jag så högt jag kan, bara för att få ur mig det där som klibbar fast längs min ryggrad. Den äckliga känslan av mislyckande och tomheten i min säng. Och när jag inte ljuger tillräckligt bra när de andra frågar om vi haft sex igen så skäms jag, för att jag låter honom trampa på mig. Om och om igen. Men jag skämtar bort det, får det att låta som om det inte betyder något för mig.