Struntade i att göra något av allt det där jag borde. Ringde en kompis som också låg kvar i sängen och pratade i flera timmar istället. Om ingenting egentligen, men ändå precis allt som betyder något. Det var skönt att höra hans röst, för han har flyttat från den lilla stad där jag har fastnat. När vi lagt på ser jag på facebook hur mannen jag i hemlighet är kär i blivit taggad i ett foto från helgen. Glad, full och med en fjantig hatt på huvudet. Trots att han inte är eller aldrig ens har varit min så är saknad ordet jag skulle använda för att beskriva hur det känns. Men jag hoppas att han kommer bli min, för det där med att gå vidare har aldrig varit något jag är bra på.


unknown