i'll see you through the loneliness of one more more more

Så fruktansvärt bakfull har jag nog inte vart på flera år. Illamående, huvuvärk och ben som knappt bar. Tappade tusen saker på jobbet och kände mig sämst i världen. Tur att mitt pass bara var på tre timmar. Vid sju på kvällen hade jag fortfarande inte lyckats få i mig mer än två glas apelsinjuice. Gick hem till en kompis för att se på film. Burlesque. Så himla fin. Åt några tomater, sånna där små. Mådde illa vid bara tanken på chips. Och killen från igår hörde inte av sig som han sagt. Förvånande. Eller inte.


via weheartit


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0