Skulle ta bussen till jobbet som vanligt. Bredvid mig vid busshållplatsen stod han från i helgen och jag hälsade inte ens. Inte han heller. Vi gick på som om vi aldrig träffats förut. Hans svarta jacka som låg slängd på mitt golv. Våra händer som passade så bra ihop. Mitt hjärta som dunkade så snabbt när han låg bredvid mig. Allt flimrade förbi under mina ögonlock när jag blinkade. Scannade mitt kort och satte mig på ungefär samma plats som vanligt. Han gick längre bak i bussen. Koncentrerade mig på att andas normalt och inte vända huvudet bakåt; fortsätta låtsas som inget. Kände hans blick i nacken. När jag tryckte på stopp för att gå av vände jag mig om. Han mötte min blick och mimade ett hej. Jag log till svar och gick av.


via oh shit its MONDAY tomorrow