mitt hjärta ligger i tusen bitar på den frosttäckta trottoaren

trasiga hjärtan slår lite

i otakt

sådär ryckigt och för långsamt

och jag känner pulsen

under min vinterbleka hud

den slår

men jag är inte säker på

om jag lever

 

om du bara visste

hur det känns att aldrig drömma

i färg längre

svart och vitt blir så dystert

när körsbärsträden blommar

om natten

 

ekonomiska kriser

och chockerande terrorattacker

spelar ingen roll

när allt som finns

är någons andetag som inte

ekar mot parkettgolvet

längre


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0