En box billigt vin och hemgjord smörgåstårta. Bara ett glas för att orka jobba morgonpass på söndagen. Eller okej, två glas. Fina kompisar och många glada skratt. Sådär så att man nästan får kramp i magen, precis under revbenen. Tre glas är nog ingen fara ändå. Blir sådär fnittrigt bubblig i huvudet och skrattar ännu mer. Lindar halsduken 3 varv runt halsen på väg till det där enda utestället som finns här i småstaden. En killkompis säger att jag är bland de vackrast tjejerna han träffat och jag blir så glad, så väldigt glad. Dricker lite mer, men tappar en flaska mot asfalten så att cidern blir till is mot den kalla marken. Det är människor överallt, men en kille finns alltid i ögonvrån. Inte speciellt snygg men det är något i blicken när han ser på mig som får mig att le. Vi dansar och jag blir så besviken när han måste gå. Fyra minuter efter vår snabba avskedskyss får jag ett fint sms om att jag verkar vara så fin och att han vill lära känna mig. Jag är för full för att svara men rodnar i i mörkret på dansgolvet medan en kanon sprutar skum till julmusik. Precis som om det snöade. Vi träffades utanför sen, han luktade snus och billigt schampo men kramades så länge att det kändes enda ner i tårna. Inget hångel, inget tjat om att följa med honom hem utan bara min hand i hans. Sådär självklart. Ännu en avskedskyss och "ett jag ringer". 30 minuter senare ringer han för att säga god natt och lovar att ringa igen imorgon. För en gångs skull känns det sådär bra i magen, som om han vill samma sak som jag. Men han har inte ringt. Enda sen klockan ringde vid sex och jag var tvungen att åka till jobbet efter fyra timmars sömn har jag väntat. Men han har inte ringt.