Jag var full och kände mig ensam. Det var inte alls samma sak som förra helgen trots att jag satt vid samma köksbord och borde ha lika kul. Han var inte där, skulle visst jobba tidigt. En gemensam kompis satt bredvid. Kanske såg han tomheten i mina ögon.

– Hånglade ni förra helgen?

– Tror inte...

– Han säger det ju!

– Tror inte jag vill prata om det.

– Vadå? Han var jätteledsen sen för att det inte blev nått.

– Fast det var ju han som dissade mig. Han svarade inte ens på mina sms.

– Men han trodde att du inte var intresserad för att du inte ville ses först.

– Jag jobbade ju, de var han som inte ville ses!

– Lugna ner dig, skicka ett sms. Be honom komma hit.

Han svarade och även fast han inte kunde komma så kändes allt rätt igen. Allt var ett missförstånd. Och jag är säker på att något brann upp inuti mig, för det kändes varmare än någonsin förr i hjärtat.


unknown